Det sorgligaste ever!

Den 2010-10-30
Kl 20:05:15
Mamman hade en favoritfilm sen småbarnsåldern, en tecknad film. Filmen, som heter "skönheten och odjuret" blev fredagens mys hemma hos familjen. Den blivande femåringen är lik mamman och sitter klistrad med tårfyllda ögon under heeela filmen. Imellanåt hör man Den blivande femåringen säga "oh vad hemskt" eller "Men han var ju söt"... När eftertexten rullar darrar Den blivande femåringens underläpp och mamman frågar:
"Blev du lessen?"
Den blivande femåringen kastar sig om halsen på mamman och stortjuter:
"Den var ju så soooorglig! Buhuuu!"
Mamman säger:
"Det var ju bara tecknat...?"
Den blivande femåringen snyftar och snörvlar:
" Det var en förfärlig och sorglig film! Jag älskar den och blir lycklig så jag gråter!"

dagens på hjärnan

Den 2010-10-30
Kl 13:25:58

Läsvärt

Den 2010-10-29
Kl 10:51:35
Ni måste läsa den här artikeln av Mattias Gardell. Han är bra, han! Jag har rekommenderat er att lyssna på honom förr, för han är en man som har sina chips i påsen. Eller bestick i lådan. Hur man nu väljer att tala om att en kille inte är så tokig.

trafikkällor

Den 2010-10-29
Kl 10:39:01
Det är kul att ha lite koll på sina läsare. Roligast är det, tycker jag, att se hur läsarna hittar hit. Just nu använder jag mig av google analytics, jag kan verkligen rekommendera ett konto till den som vill veta lite om sina läsare.
Vill ni veta hur mina läsare hittar hit? Ok, jag gör en liten lista! :)
På första plats har vi direkt trafik. Mina homies som hänger med! ♥
På andra plats kommer besökare från Fatima.♥
På tredje plats kommer facebookbesökarna.
på fjärde plats ligger google. De flesta googlar på pinglanmadde eller liknande. Ibland får jag träffar som handlar på ett eller annat vis om muslimska/arabiska män :P haha!
På sjätte plats ligger besökare från Svarten. Eller hans länklista, muslimer som bloggar :)
På sjunde plats ligger besökare från mamma Marie.
På åttonde plats ligger nu besökare från bloggtrafik, som jag gick med i för några dagar sedan.
Besökarna på nionde plats kommer från fina Tasnim.
Och besökarna på tionde plats kommer från Therese.
Det var top 10 det :) Kul va?! Jag tycker det är skoj att ha lite koll på läget i alla fall.

mer renovering snart! :)

Den 2010-10-28
Kl 21:05:54
Idag har vi fått en liten present av vår hyresvärd! :) Vi ska få hämta ut valfri färg till köket och valfri färg och tapeter för en fondvägg till vardagsrummet! Hur kul som helst ju! Vi har ju redan renoverat sovrummet och barnens rum och betalat ur egen ficka, så det här blev vi glada för! :) Nu fattas bara renovering av  badrummet och ett byte av köksluckorna!
Idag kom Amiras födelsedagspresent på posten! Gissa vad hon ska få? Värsta bästa "retrogrejen" som säkert alla hade som liten! Jag hade i alla fall! :)
En sån här ska hon få!
Idag har jag varit på benen hela dagen, så nu blir det till att slå dank i soffan en stund!

28 oktober

Den 2010-10-28
Kl 11:33:06
Jag har nyss kommit hem från moskén, där M och jag tog emot ett gäng elever (och lärare) som var på besök. Jag har aldrig stått sådär framför folk och berättat om mig själv liksom, förutom då jag själv gick i skolan såklart. Det var skoj, fast jag var rätt så nervös innan. Jag visste inte vad det var för elever, vilken årskurs, hur många de var, vad de skulle ställa för frågor... Men det gick jättebra! Det är kul att höra vad folk undrar om oss muslimer :)
Jag kan tänka mig att göra om det här många gånger, det var skoj, som sagt!


MOBBING

Den 2010-10-27
Kl 16:20:53
Finns det något som är värre än när vuxna människor ägnar sig åt mobbing?
Jag blir vansinnig när jag hör om sånt! Saken är den att jag tycker detta med att Jimmie Åkesson inte blivit inbjuden till nobelfesten, när alla andra partiledare blivit det, det är snudd på mobbing faktiskt. Visst kan det vara så att man liksom vill ta avstånd från SD:s politik, men jag tycker det är fel sätt att frysa ut lilla Åkesson. Klart han, liksom alla andra valda, ska få gå på nobelfesten! Nobelstiftelsen får skärpa till sig, tycker jag, och sluta vuxenmobbas!

into the wild

Den 2010-10-27
Kl 09:29:37
Igår såg vi into the wild.
Jag tyckte den var bra, men maken gick och la sig efter halva filmen. He was boored! :P
Av mig får den 3 paprikor av 5 möjliga.
Eller kanske 2 och en halv. Ja, 2 och en halv paprikor av 5 möjliga.


Tisdag 26 oktober

Den 2010-10-26
Kl 15:21:00

Idag tog det 45 minuter för mig att hämta kidsen från förskolan. Det brukar normalt ta ca 10 min. Men det var så att en av amiras strumpor tydligen fått ben, så vi letade och letade och letade. Men ingen strumpa hittade vi. Jag avskyr verkligen när det försvinner strumpor på dagis! Ja, jag gillar inte direkt att köpa strumpor...

Nog om det nu. Idag var jag hos min jobbcoach (som f.ö. är jättebra!) och har fått lite nya ideér vad gäller jobbsökandet. Ska förbereda lite, och så ska jag ge mig ut i djungeln imorgon igen. Hoppas att det ger nåt! Jag känner mig taggad, som alltid när jag varit hos min coach!

Hu, vad halt det varit idag! Första halkan för året, och man beter sig som Bambi på hal is! Jag måste införskaffa broddar! Jag börjar väl komma i den åldern nu? "Broddåldern".

Från det ena till det tredje -jag måste visa vilken fin solnedgång det var häromdagen. Tyvärr hade jag bara mobilkameran...



Ett helt litet liv!

Den 2010-10-25
Kl 20:30:57
Tänk att hon fyller 5 år, lilla fislisan!♥ Inte idag, så klart, men nästa vecka! 5 år! Är det inte helt fantastiskt?

Jag kommer ihåg när jag satt i vår fula skinnsoffa, med en prilla(!!!!) under läppen och försökte ringa maken i Libyen för att tala om att jag hade fått värkar... Ah, vilka tider. Galna tider!

Här har vi hela "resan" i bilder:
                   

brrr

Den 2010-10-25
Kl 11:52:18
Nä, om man skulle ta och bege sig ut i kylan... En promenad till skolan och en lektion i Matte B...


extreme bloggmakeover

Den 2010-10-24
Kl 22:56:23
Jag håller på att försöka stajla om här, men det verkar visst som blogg.se har problemas idag, så vi får se när designen (som Tasnim gjort) dimper ner!

bra dag!

Den 2010-10-24
Kl 16:32:32

Den här dagen började bra! Maken kom hem från jobbet medan jag forfarande låg kvar i sängen och drog mig, så han fixade frukost som jag fick på sängen :)

Sedan lyckades jag få med mig hela familjen ut på gården, vi har ju varit förkylda, så jag har hållit de små inne så mycket som möjligt. Och uteförrådet blev städat, och en massa gamalt bråte åkte i soporna. Det kan jag säga var på tiden.

Jag och fru B.B ska på bio igen, maken bjuder den här gången. Paranormal activity 2 blir det, huuuu. 1:an gjorde ju att jag var mörkrädd i en vecka typ!!! Det återstå att se om jag blir lika skrämd av den här! :/ Har någon sett den?

Här kommer en bild på Ayah, som sminkat sig aldeles själv:)


Och så här fin var hon i min gamla hatt häromdagen


Barnens rum

Den 2010-10-23
Kl 20:52:40

Jag har ju lovat att visa bilder på barnens rum, som vi har renoverat. Idag har jag städat och gjort fint två gånger, eftersom jag ville ta bilder, men eftersom jag var för seg fram med kameran hann de stöka ner igen så klart... Nu har jag i alla fall lyckats ta några bilder på ett städat rum. Men å va svårt det är att ta bra bilder på ett helt rum! Håll till godo:)

Här följer några bilder på hur det såg ut innan (klicka för större bild):

   
  

Vi valde att tapetsera 2 väggar och måla två. Amira valde tapet själv och jag måste säga att jag älskar den!



En av väggarna var helt trasig under den gamla tapeten, så den fick vi laga en del, och därför blev det också två väggar med tapet. En ny gullig taklampa hittade vi också.


En gammal ful, gul, hylla målade jag vit och satte lite tapet i. Meningen är att den ska få "fötter" och komma upp en bit, men det får bli senare.


Flickorna fick en egen liten tv(med inbyggd dvd) och en liten radio, som de är jätteglada för. Radion var en hit! :)
Vägghyllan är från samma serie som barnens sängar.


Ayah, som är en "tor tej" nu, fick en ny säng. Lilla bordet och stolarna målade jag vita.


Amiras säng är ju likadan, så vi köpte en till likadan sänglampa, och likadana tavellister, som tjänar som bokhyllor. Jag köpte också en massa nya tavlor som jag satt upp på väggen istället för allt småplotter som var tidigare.


Lite nya sängkläder och kuddar gjorde också sitt till mysfaktorn!


Förvaringen har vi, förutom i små korgarna i hyllan, mellan sängarna.





Lockande?

Den 2010-10-23
Kl 14:33:09

Nu har säkert 4-5 småfåglar krockat med vårt vardagsrumsfönster de senaste dagarna. Vad är det som ser så inbjudande ut i vårt vardagsrum?! Jag som till och med har hängt ut fågelmat för att de stackrarna ska ha mat i kylan...


tankar en torsdagnatt i oktober

Den 2010-10-22
Kl 11:57:26
Här sitter jag med värsta kliet i fingrarna. Men jag har lite svårt att få ut känslorna jag har i kroppen i ord. (snytpaus)

Det är det här med skotten i Malmö som får känslorna att sparka bakut! Bara det senaste, att 2 kvinnor blivit skjutna genom fönstret. Det är ju helt sjukt! och jag blir så jävla upprörd! Jag hörde i kvällens debatt på SVT att det varit 15 skjutningar i Malmö senaste tiden. Och man har inte fått fast gärningsmannen/-männen än. Jag vet inte vad det är jag ska bli mest upprörd över egentligen?
(snytpaus)

Jag relaterar naturligtvis till den 25 oktober 2001. På måndag är det 9 år sedan. Jag vet, jag har skrivit och pratat om det här många gånger. Men det är en stor sak som har påverkat mig och präglat mig. Den här tragedin har medverkat till att göra mig till den jag är idag. Och jag behöver fortfarande ventilera det. För det kommer fortfarande över mig ibland. Jag kan fortfarande få panikkänslor, ångest, känna rädsla... Jag sörjer fortfarande.

Tordagen den 25 oktober 2001. Jag hade bott i min egna lägenhet i nästan 2 månader. Sommaren hade varit förjävlig. Det började nog med att min vän I ringde mig en dag och berättade att vår klasskamrat L hade gått bort. Vi i klassen hade redan en sorg att bearbeta. Och jag hade brutit mig loss och försökt skapa mig ett eget liv. Det var i sig också en sorg. Att på något vis bli lämnat åt vind och våg, helt ensam i en hel värld. Så att jag låg kvar länge i sängen, i min egna lägenhet, torsdagmorgon, fast jag egentligen skulle befinna mig på fotolektion, det var nog inte så konstigt alls faktiskt. Jag hade ju bara nästippen ovanför vattenytan då, jag orkade knappt kämpa genom något alls. Jag kommer ihåg att jag vaknade ungefär vid samma tid som lektionen började. Jag kommer ihåg att jag försökte somna om, jag ville inte kliva upp. Ville inte gå till skolan just den här torsdagen. Men det var som att något tvingade mig ur sängen, som att jag bara var tvungen att gå till skolan för att något tvingade mig.

Jag vill minnas att E sov hos mig då, eller var det så att vi möttes på vägen till skolan? Vi kom i alla fall samtidigt till skolan. Jag tänkte att jag borde gå till ateljén först, som jag brukade på torsdagsmornar, men eftersom jag var sen gick jag direkt upp till andra våningen. K, fotoläraren, bad mig sortera bland kvarglömda, oframkallde, filmrullar, och jag satte igång med det. Jag hittade en rulle, som jag trodde hade tillhört L, och jag frågade om jag fick framkalla den, och det fick jag. Jag kommer ihåg att jag var lite rädd för vad som skulle finnas på den där filmen. Kanske bilder på L? Och jag minns att jag var jätterädd att jag skulle råka förstöra filmen...
Så satt jag där, vid ett runt bord, i vår nya fotosal, med händerna i en mörkersäck, fumlandes med vad som kanske kunde vara L:s fotofilm.

Så hör jag dörren smällas upp. J kommer springandes i slowmotion på något vis, med värsta konstiga andan i halsen. Hon skriker till läraren, K, att han måste komma! Hon skriker något om en kniv, om blod, och om ett namn som börjar på Frid. Jag vet inte om hon skriker om Frida, vår klasskamrat, eller Fride, vår lärare. Men jag stlenar, fryser. Jag fastnar i stolen jag sitter i, med händerna kvar i mörkersäcken. Läraren, K, och E som var med mig, springer iväg med J. Och allt blir tyst. Från bordet jag sitter vid har jag god utsikt mot parkeringen utanför vår entré. Och plötsligt ser jag den ena tvkameran efter den andra strömma till. Det blir en liten folksamling där, innan den första polisbilen dyker upp. Sist kommer ambulansen. Jag minns att jag undrade hur allt kunde gå så fort.

Så kommer E tillbaka, han ser helt stirrig ut. Han säger nåt om vad som hänt, men jag minns inte vad. Jag minns bara att han snappar åt sig en sån där papperskniv, och att han säger att det är lika bra att vara på den säkra sidan ifall HAN kommer tillbaka. Han, det var R, som gått i vår klass. Jag fattade inte vad han gjorde i skolan helt plötsligt. Och vad han gjort för att det skulle bli sån uppståndelse.

Jag minns inte hur jag kommer ner till ateljén. Men jag står där och ser Frida ligga på golvet, och det är en hel folksamling runt henne. Vilka det är som står där, det vet jag inte. Men jag tror att det både var folk som försökte hjälpa henne och folk som chockat stod och tittade på. Jag såg att det var blod på golvet. Men jag kunde inte se om Frida var blodig, det var för mycket folk runt omkring.
Plötsligt står jag utanför lärarrummet och knackar på dörren. Jag minns bloddroppar på golvet.
Dörren svänger upp och ut kommer en bår, under en gul filt sitter Moffe. Och så kör de iväg med honom.

Jag tror vi gick till matsalen. Vad gjorde vi där? Jag minns att en från särklassen kräktes över axeln på en annan. Därför visste jag att det serverades spaghetti till lunch den dagen.

Jag vet att E:s mamma kom springande någonstans ifrån. Hon grät. Hon sa att hon väntat i bilen på parkeringen länge, för att se om vi levde. Jo, vi levde ju. Jag tror att det var någon gång då som jag började gråta.
E:s mamma skjutsade hem oss till sig. Och jag vet att jag pratade med min bror i telefonen. Jag minns bara att han inte riktigt kunde höra vad jag sa, han trodde att I var den som blivit knivhuggen.

Sen minns jag att jag låg på E:s säng, och han satt vid sitt skrivbord. E:s mamma kommer in i rummet och hon berättar att Frida dött av sina skador. Jag minns att jag grät. Säkert hysteriskt.

Jag minns att vi var tillbaka på skolan på kvällen. Att G var där. Bästa läraren. Jag minns inte vilka andra som var där, men vi klasskamrater satt i lärarnas hörnsoffa, i deras arbetsrum, en mörk kväll. Jag minns levande ljus. Och jag minns att jag var jättearg. Och jätterädd. Och att jag grät. Jag vet inte hur länge vi satt där. Jag minns inte hur vi kom hem. Sov vi hemma eller hos E:s föräldrar? Jag minns ju hur E:s pappa tittade på rapport, jag minns att jag satt brevid, men att jag inte uppfattade vad de sa på Tv:n Jag vet att de rapporterade om oss. Om vår klass och om vad som hänt. Men jag hörde inte. Och jag såg inte.

Jag vet inte var jag sov, hur jag tog mig till olika platser, vad jag åt, vem jag pratade med. Jag minns nästan ingenting från den närmsta tiden. Jag minns bara minnesstunden, att C, musikläraren, spelade musik i aulan. Och klassen satt på främsta raden. Jag minns samtal med rektorn, som sa att detta inte skulle påverka våra betyg. Jag minns att skolan, liksom tafatt, försökte ta hand om oss. Samlade oss i rum. Pratade med oss. Jag minns att I:s släkting, som jobbade på en tidning, fanns på skolan med oss. Det kändes bra på något vis att han var där, det skrevs ju en sån massa skit om hela händelsen, att det var skönt att få berätta sanningen för någon som faktiskt kunde föra sanningen vidare.

Det var höstlov veckan efter tror jag. Jag minns inget av det lovet. Men jag minns att första skoldagen efter lovet fanns det fortfarande torkade bloddroppar kvar på golvet i korridoren.
Jag vet att lång tid efter händelsen kom journalister och intervjuade oss. och jag minns bitar av rättegången. Speciellt minns jag när Moffe klämde sönder en plastmugg. Det small i hela rättegångssalen.
och jag minns första gången jag gick in i ateljén, säkert flera månader senare. Moffe gick före, och jag tänkte att om han vågar gå in där, då vågar jag också göra det.

Jag minns när vintern kom med halkan. Jag kommer ihåg hur rädd jag var att jag skulle halka på en isfläck, kanske slå bakhuvet i en trottoarkant, kanske dö av det. Jag minns att jag var rädd för mina grannar. Jag var rädd för hissen i huset där jag bodde. Jag var rädd på bussen. Jag tänkte att vem som helst, fast de ser helt normala ut, kunde få frispel och döda den första de såg. Mig, till exempel. Och jag minns hur det är att vakna, ensam, i ett mörkt rum, mitt i natten, av att man skriker allt vad man har, rakt ut, av rädsla och ångest. Jag minns hur ensam jag kände mig, fast vi var många som gick och bar på samma sak.

Nu tänker jag att man lär sig av saker. Och att tunga saker stärker en. Hur mycket jag än saknar Frida, och hur mycket jag än älskar henne, så vill jag inte vara utan det här. Ni andra får hata mig för det, om ni vill. Men jag behövde det här för att bli jag.

Bio

Den 2010-10-21
Kl 20:24:56
Nyss hemkommen från bio. Vi såg himlen är oskyldigt blå. Bra film! Helt klart värd ett par timar på bio en torsdag! Fast är man rädd för naket ska man inte se den. 3 badbollar av 5 möjliga. :)

vabar

Den 2010-10-20
Kl 16:43:30


Bloggtorkan har varit total. Jag är hemma med barnen som är förkylda. Och själv känner jag att sjukan smyger sig på mig, halsen kliar och huvudet värker...

Barnens rum är färdigrenoverat! Bilder kommer inom kort :)

ps. Jag har donerat en slant. Gör det du med :)

lördag 16/10

Den 2010-10-16
Kl 12:31:32
I belive God is giving me a message!

Nu har jag liksom snubblat över samma sak flera gånger bara senaste veckan! Jag tror inte jag vill säga vad det är, eftersom jag inte vill att nån ska sno min idé liksom! Men visst är det så att allt har en mening? Och då måste det vara så att jag ska följa de ledtrådar jag fått? Jag känner mig lycklig, jättelycklig!♥

Jag och maken håller på att måla och tapetsera flickornas rum. Maken spacklar och målar, medan jag tapetserar. Jag målade en vägg igår och idag är min rygg helt paj, så jag tror jag håller mig till tapeterna idag.
Amira och Ayah fick "campa" i vårt sovrum inatt, dvs sova på sina madrasser på golvet i vårt sovrum. Och jag tror aldrig de små trollen har somnat så fort någon kväll och aldrig sovit så gott på natten och aldrig vaknat så tyst på morgonen förut. Amira kom smygande med en bok till mig imorse, så jag fick öppna korkgluggarna (korpgluggar? vad är det man säger egentligen?) och läsa Dumbo med min bästa morgonröst. Jag älskar Dumbo.


15 oktober 2010

Den 2010-10-15
Kl 17:49:37
Aaa ok då, det är väl lika bra att sluta vara bitter på jobbsökande och internetleverantörer. jag kan berätta om dagen istället. Så här var det:

Jag klev upp i ottan (nä, nu överdrev jag, klockan var 08.14) med mina små älsklingar och hjälpte dom att göra sig klara för dagens förskolevistelse. Amira har varit värsta uppspelt över att idag var dagen som DAGISFOTOGRAFEEEN skulle komma. Ni kan ju gissa hur besviken hon var när hon inte fick ta på sig de nystrukna matchande kläderna som jag gjorde iordning igår kväll. Men jag förklarade på mitt bästa dåligamorgonhumör-sätt (jag kände mig mycket pedagogisk) att inget barn kan hålla sig ren och skrynkelfri en hel dag. Fotograferingen skulle nämligen vara kl 15.40. Exakt. Amira nöjde sig med mitt grymtande och krängde på sig vad jag bad henne om och så bar det av till förskolan.

Väl på förskolan ville Ayah inte släppa iväg mig först, hon klamrade sig fast och pussade mig med minst en stor slaskpuss rakt över hakan. Sen kom hon på att det är kul att vinka till mig från fönstret när jag går vidare till Amiras avdelning. Amira har nästan aldrig tid att säga hejdå på riktigt. Men oftast blir hon glad när jag kommer för att hämta hem henne. Det är bra.

Så kom jag hem. Åt frukost. Tunnbrödsmörgås med rökt kalkon. Gott!

Försökte mig på lite historia B. Men så kom jag på att jag inte har bråttom med den kursen. Jag är nästan klar. Fejsbookade lite istället. Det är lättare att fejsbooka när man sitter vid datorn. Liksom.

Försökte väcka maken. Tänkte att vi kunde passa på att uträtta en massa ärenden. Men det gick inte bra. Han gick inte att väcka. Snarkade glatt. Eller trött. Som en riktig sömntuta.

Så. Jag surfade runt en stund. Insåg att om jag ville uträtta ärenden fick jag nog göra det själv. Sur gick jag och tog en dusch.

När jag var klar satt maken och åt frukost. Så. Vi uträttade våra ärenden tillsammans.
Efter våra ärenden åkte vi till birsta. Köpte hello kitty-tapeten som Amira beställt till sitt rum. Och färg. Och lite annat.

Sen kom jag hem, försökte tvångsmata katten Bella med p-piller. Det gick sådär...

Så bar det ivåg till förskolan. Föräldrarna skulle vara med vid fotograferingen idag. Så. Ombyten och frisyrer och sånt därnt ni vet. Och så en fisande groda (kul fotograf va?) och två porträttfoton och ett syskonfoto. Sen sa vi trevlig helg och så traskade vi hem.

Hemma satte sig barnen framför tv:n och jag framför datorn. Maken sover på soffan. Härliga fredag. Jag tror jag måste göra nåt drastiskt. Hoppa lite i soffan, kanske och sjunga en fin sång. Nej, jag måste ringa en vän först.

Slutbabblat för idag.

e-phone

Den 2010-10-15
Kl 15:20:26
är ett företag som ska leverera internet och telefoni. Mitt betyg på e-phone är -11 på en skala på 10 poäng. Är ni med? E-phone suger! Hoppas att alla som funderar på dem ser det här!

Tummen ner!

surt sa räven

Den 2010-10-12
Kl 16:08:14
Jag är så trött på det här med jobbsökande faktiskt. Det tär faktiskt att nästan aldrig få komma på intervju, och kommer man på intervju, så kommer man inte vidare. Själförtroendet har fått sig en liten törn, så klart. Och jag är trött på att vara så himla possitiv hela tiden. Det är fan i mej inte kul alltså, att söka och söka och söka och söka samma jobb som femtioelva tusen andra med lika lite erfarenhet och lika lite utbildning söker.
Ge mej ett jobb, nån. Jag behöver det. Dels för självförtroendet och för att få känna att jag behövs någonstans, dels för lönen så jag slipper känna mig så himla fattig jämt!

Jag ska sluta vara så himla snäll med alla. Hade jag tänkt mer på mig själv så kanske jag hade varit ett steg närmare jobb faktiskt. Det känns lite surt att jag kanske gav bort min plats på grund av att jag ville vara snäll med någon som inte visste lika mycket som jag visste.
Fast jag är ändå glad på nåt vis, att jag hjälpt nån som faktiskt behövde hjälp.

Idag har jag skickat 7 jobbansökningar.

blerp

Den 2010-10-06
Kl 23:45:15
Nervös. Nervös. Nervös. Nervös. Nervös.

Det är faktiskt inte likt mig att bli nervös över en jobbintervju. Men jag är sjukt nervös nu!


SD är inte rasister...

Den 2010-10-05
Kl 20:24:26
... Och påven är inte katolik!

Hur många gånger har vi inte hört Åkesson och gänget bedyra sin oskuld och neka till att de är rasister? Trots att sverigdemokrater vitt och brett pratat lite här och där om vad de faktiskt tycker om invandrare och muslimer osv.
Om och om igen har jag hört Sverigedemokrater säga att "vi är inget främlingsfientligt parti" och vi är inte alls rasistiska" och "jag har lämnat allt sånt bakom mig". Om och om och om igen. Och igen.

Och en viss dam (?) har ju påpekat flera gånger att hon tycker att jag (och alla andra muslimer) gått i "kränktfällan" när vi protesterat och höjt våra röster. Ja, ni som missat det kan ju bl.a. bläddra ner några inlägg och läsa hennes kloka ord i kommentarfältet.

Nu var det visst några andra som gått i "kränktfällan". Jag citerar expressen "Jesus VS Åkesson: 1-0"!
Dagens asgarv kunde man nog höra hemma på berget när jag bläddrade i pressen på nätet.
 
Biskopen höll idag en predikan för riksdag och regering och kung och fosterland, och jag citerar:
"Vi som tror på människors värdighet och lika värde, oavsett vilket land vi är födda i, oavsett vilket kön eller vilken ålder vi har, oavsett hur vår sexuella orientering tar sig uttryck, vi tror och hoppas att ni har den fortsatta förmågan att säga: Jag vill tala med dig, och den fortsatta längtan att ställa frågan: Vad vill du att jag ska göra fördig? Och känna den stora glädjen i de förändringar som detta kan göra.
I går kväll samlades många tusen människor i Stockholm och i olika delar av landet för att ge sin mening till känna. Ropa ut sin avsky motdet som gör skillnad på människor. Den rasism som säger att du är inte lika mycket värd som jag. Du ska inte ha samma rättigheter som jag. Du är inte värd ett liv i frihet. Och detta av en enda grund – att vi råkar vara födda i olika delar av vår värld. Det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor."

Mitt i talet reser sig Jimmie Åkesson och hans partivänner och stormar ut ur kyrkan "i ren protest"! varför det kan man ju undra? Jo, för de känner sig kränkta. och varför det, kan man ju fråga sig. De är ju varken främlingsfientliga, rasstiska eller islamofober? Kan det faktiskt vara så att biskopen med sitt tal, fick fan själv, med svansen mellan benen, att springa från kyrkan i ren skam? Kan det faktiskt vara så att Åkesson i sin fina skrud faktiskt tog åt sig?
Det var nog så, att de gjorde det. De tog åt sig och skämdes och , framför kung och drottning och statsminister, hädade så att de blev blå genom att lämna Guds hus mitt i predikan. Hur ska de släta över det här nu? Jag väntar med spänning på del 2 (tusen trettioelva) i cirkus SD såpan.

Det är sånt här man brukar kalla KLOCKRENT!

Ps. Åkesson hade faktiskt en fin skrud på sig, jag gillar ju sverigedräkterna! Speciellt gillar jag den här:

Bild från Fuldesign

kära dagbok

Den 2010-10-05
Kl 17:22:15
När jag gick i gymnasiet samlade jag ihop mina "dagboksanteckningar" som jag då hade på små lappar, i små skrivblock och på fina brevpapper, och knöt ihop dom till en bunt. Jag stoppade pappersbunten i några lager plastpåse, och gav mig ut i skogen. Jag gömde min lilla dagbokshög under några stenar i en stenmur.
Undrar om dom ligger kvar där. Och undrar vad det var jag hade skrivit. Och, ve och fasa, tänk om någon har hittat dom!!!! Det är nästan så att jag måste åka tillbaka och leta igenom den där stenmuren!

En dagbok har jag kvar. Den som jag fick av farmor när jag gick i 1:an. Jag har inte skrivit många sidor i den, men den är ganska kul att ha kvar!



sms

Den 2010-10-04
Kl 15:25:23
Jag blir så förvirrad av smsm som kommit fel och hamnat i min inkorg. Speciellt idag :/ vilket tungt sms!

Dagens fråga:
Ska man svara på sms som kommit fel?

Färdiga för kalas

Den 2010-10-03
Kl 13:09:50
Unge herr Z har fyllt år, så vi är (något sena) på väg till kalas!
Här är festfolket!
(Och Jea kan ta åt sig för att hon beställt dagens inlägg.)

1 oktober

Den 2010-10-01
Kl 20:06:09
Ok. På beställning kommer en liten uppdatering.

Idag har vi haft 2 söta mormoner på middag. Detta måste vara det tredje paret mormonsmissionärer som kommer till oss. Och dessa tjejer ville nästan inte gå hem :) Vi måste vara en tacksam familj att missionera hos!

Katten Bella är "brunstig"... Stackars kisse! Maken tycker att jag ska släppa ut henne till grabbarna. Men jag är inte så sugen på kattungar faktiskt! Men det är otroligt frustrerande att lyssna på hennes jamande!

Hösten är här på riktigt nu. Det är mysigt, jag gillar hösten! Det är något visst med frostmornar! Så här såg det ut en morgon när jag gick till skolan.



RSS 2.0