jag har nåt som inte du har!

Den 2011-03-25
Kl 21:14:40
Mamman ser en fin klänning i reklamen och utbrister:
"Åååh, den vill jag ha!"
2 åringen nickar:
"Jag med vill ha en sån!"
mamman skrattar:
"nej, den är ju för stora flickor!"
av tystnaden som uppstår kan man förstå att 2 åringen tänker så att det nästan knakar. Efter en liten stund säger hon triumferande:
"Jag har en prinsessklänning!"
och så ler hon liksom under lugg.

Där fick hon allt tyst på mamman!

Radioapan

Den 2011-03-18
Kl 17:31:18
Han börjar bli riktigt media van nu, gubben min. Både i onsdags och idag var han med i lokalradion. >HÄR< kan ni höra när han var med i onsdags, spola fram ca 7.30 min.
Dagens framträdande kan ni höra >HÄR<, spola fram ca 20 min.

Miribella

Den 2011-03-17
Kl 16:58:56
Igår var jag på möte på skolan som Amira ska börja i till hösten. Visst, det är bara 6-års, men ändå, skola! Tänk att tiden gått så fort att hon faktiskt snart ska börja i skolan! Min lilla tös! Där satt jag och lyssnade på fröknarna och kunde bara tänka på att jag inte skulle börja gråta. Min lilla tös ska börja i skolan! Hjärtat sväller ju så att det så när spricker! ♥

Hon har två lösa tänder också, min stora tjej!


11 mars 2011

Den 2011-03-11
Kl 13:51:07
Här var det tyst... Bloggorken/lusten/fantasin är inte på topp som sagt, ibland funderar jag på att lägga ner helt. Fast jag behöver ju skriva av mig ibland, det gör jag verkligen. Men ibland tvekar jag innan jag skriver saker här, så jag tänker att en ny blogg kanske vore något. Där skulle jag vräka ur mig allt det där som jag drar mig för att lägga ut här. Fast jag älskar ju den här bloggen samtidigt. det är kul att gå tillbaka i tiden och läsa om mig själv, barnen och hela livet som vi lever.

Jag har stängt av delen i hjärnan som tar emot nyhetsinformation. Jag pallar inte med nyheter, speciellt inte de som sänds på Al Jazeera. När maken är hemma är det så klart den kanalen som går på, på hög volym, dygnet runt. Och jag klandrar honom inte, jag förstår att han vill veta vad som händer i Libyen, det är ju hans land. Men jag är så mättad, jag fixar inte att se samma bilder, samma människor, höra samma ord. Jag fixar det inte. Så jag har stängt av liksom. Jag tar inte in mer. Jag väntar bara på den dagen då det är över. Då blir det fest. Och jag hoppas att vi kan åka ner då, helst igår när jag tänker efter.

Så till något helt annat. Jag har städat i mina scrapbookinglådor. Skrapade ihop ett ganska stort paket med en massa blandade saker som jag slängde upp på tradera. Det ligger kvar där ett tag till, men utropspriset är 1 kr, passa på att bjuda vetja, om ni är sugna på lite scrapgrejer. >HÄR< hittar ni annonsen.

Tog lite bilder när vi var på melodifestivalen förra veckan, men hann inte med så mycket eftersom batterierna tog slut. Klantigt av mig. Men här är en bild som jag tycker blev lite rolig:


I helgen åker jag till Borlänge och samlar vuxenpoäng. Det ska bli skönt att åka bort lite.

Så här spenderar en pingla en lördag:)

Den 2011-03-05
Kl 18:54:00

dsc00713 (MMS)

Så här spenderar en pingla en lördag:)


öh?

Den 2011-03-05
Kl 16:27:54
2 åringen sträcker fram en liten hand
"Goddag!"
mamman spelar med
"Goddag goddag, vad heter du?"
2 åringen ler stort och säger
"Ayah!"
"hur många år är du?" frågar mamman
2 åringen funderar lite innan hon svarar
"sana ten" (2 år)
Sedan lyfter hon den lilla handen och utbrister
"Vi hörs!"
sedan skrattar hon så hon kiknar!

Tänk att man kan ha så roligt åt så lite!

längtan

Den 2011-03-03
Kl 13:26:37
En kväll satt jag i svärmors kök efter en heldag ute i solen, jag bara satt där, andades in luften, tittade upp på stjärnorna i det öppna taket. Det är svårt att förklara hur svärmors kök ser ut, men man skulle kunna säga att det är som en innergård, med ett rum på ena sidan om för matlagning osv. och ett rum i andra ändan för förvaring och annat. Nästan alla fönster i svärmors hus vätter mot innergården, så ser det ju ut i många hus i Libyen.
Hur som helst, jag satt där i köket/innergården och kikade på stjärnorna och bara fanns. Svärmor fejade och donade i köket som hon nästan alltid gör, men helt på tal om ingenting alls kommer hon fram till mig och håller om mig hårt, hårt.
Så tittar hon ner på mig med tårfyllda ögon. Säger en hel massa som jag inte alls förstår, men jag uppfattar så mycket som att hon tycker synd om mig som ska leva ensam i Sverige utan mamma. Hon vill att jag ska stanna hos henne. Och jag gråter också.

En tidig morgon, eller sen natt, i alla fall precis innan salat al fajer, gryningsbönen, satt vi i köket, jag, maken, svärmor och svärfar. Vi äter innan solen går upp, eftersom det är ramadan och vid morgonbönen när solen går upp ska vi fasta igen. barnen sover i sovrummet på övervåningen, och där sitter vi och äter och lyssnar på tuppen som står och galer på någons tak. Det är varmt fast solen inte ens gått upp, nattlinnet kladdar mot ryggen. Vi äter hembakt minipizza, baguetter med tonfisk och oliver. Svärmor har förstått att jag inte gillar oliver så hon har gjort egna baguetter till mig, med bara tonfisk och harissa.
Jag minns att en känsla av panik föll över mig, vi skulle ju åka tillbaka till Sverige om mindre än två veckor. Mitt ansikte måste ha avslöjat mina känslor... Svärfar undrade vad som var fel ochgav sig inte förrän jag gråtandes hulkade fram att jag aldrig ville åka tillbaka hem igen.

Någon dag efter ramadan var vi och min svägerskas familj ute med barnen. Jag kan inte minnas vad vi pratade om och sådär, jag minns bara känslan, totalt lugn, tillfreds. Vi satt där på en gräsklädd liten kulle aldeles vid stranden och kikade mot horisonten. Det blåste men var varmt och behagligt.


Dagen vi skulle åka hem till sverige kom. Vi fick åka i två bilar eftersom vi hade mycket packning. Jag åkte ensam med svärfar, och jag grät från jag kramade svärmor hejdå hemma i huset, hela vägen till flygplasen, och hela flygresan till turkiet. Svärfar försökte trösta, sa att det skulle bli bra, att vi ses snart igen. Och som jag önskar det. Som jag önskar att vi åker tillbaka en dag för att stanna. Det drömmer jag om varje dag. Jag kan inte beskriva med ord hur mycket jag längtar tillbaka. Jag brukar säga att jag lämnade halva min själ där hemma hos svärmor, och ibland tror jag att det är sant.

Mars

Den 2011-03-03
Kl 11:32:12
ja, jag behöver piggas upp. jag behöver skratta ändå nere från tårna.
så. Därför:


Nu vet ni också varför mina fönster aldrig får vara rena, sådan far-sånana döttrar! ;)

RSS 2.0