Va?

Den 2011-10-22
Kl 13:50:37
Triss i damer! Det är väl inte så illa, va? Nu har jag sovit på saken och gått runt med ett fånigt smajl i över ett dygn. Jag är så glad för mina tjejer! Och tänk att jag ska få en till♥ Eller vi, kanske jag skulle säga. Han måste få vara med på ett hörn han också, lilla gubben.

Äh, nu sitter jag och ler så där fånigt igen.
Så här glad är jag. Typ.

rutin UL

Den 2011-10-21
Kl 14:35:44
Idag var det ultraljud. Barnmorskan frågade  om det var något jag ville veta innan vi skulle köra igång och jag sa att om hon kunde se om det är en pojke eller flicka så vill jag gärna veta. Och så körde vi igång. Det var så häftigt. Bilderna var så mycket tydligare än förut,  man kunde se minsta lilla ben i fingrar och tår i detalj. Och hjärtat slog så fint. Allt var så tydligt och fint. Och allt såg bra ut. Beräknad förlossning blev 20 mars. Det betyder att jag är i vecka 19 nu och går in i en ny vecka på onsdagar tror jag. Idag är det 151 dagar kvar till BF.

Så här ser hon ut nu, lillasyster Amal♥


vatten under en bro

Den 2011-10-20
Kl 10:30:39
Jag kan nog inte riktigt hålla mig härifrån. Det drar i den där nerven som gör att man vill skriva.

Tittade på ett gammalt foto, och det satte igång en hel film i huvudet. Oj, vad tiden gått fort, och Oj vad mycket "vatten som flutit under broarna"! Tänk att om en vecka, då har vi varit gifta i 7 år! Yllebröllop, minsann! Tänk att om två veckor och en dag, då fyller prinsessan 6 år. Tänk att snart blir hon storasyster för andra gången. Och lilla Ayah, tänk att hon är så stor redan! Lilla sparven har blivit så stor! Tänk att på bara 7 år har vi åstadkommit allt det här. Vi har en liten växande familj, som är den bästa i världen. ♥

Igår var jag så tom. Funderade på vad det var jag saknade. Innerst inne så vet jag ju det, men varför är det så svårt att gå vidare? Det är tur att jag har min äkta hälft, jag tömde ur mig ett lass. Ord som jag glömt, eller kanske gömt, längst bort i hjärnan. Visst är det ändå fantastiskt hur det där med sinnet fungerar? Man minns inte det där jobbiga. Det kommer bara små glimtar ibland. Och då gäller det att få ur sig det.

Jag tror det är därför jag vill börja skriva på något annat ställe. Jag har haft det här som något slags andningshål. Ett ställe att ventilera mina tankar på. Men behöver jag ventilera något tungt betyder inte det att jag är deprimerad eller att jag mår skitdåligt. Men helt ärligt vill jag inte skriva om den där ryggsäcken här längre, för ryggsäcken handlar inte om att jag vill att någon ska tycka synd om mig. Jag vill lämpa av mig ryggsäcken, jag vill gå vidare. Utan att hela skaran läsare ska tro att jag är på vippen till självmord eller något. För det är ju så att jag skriver för att jag vill att någon ska läsa, men jag tycker det är jobbigt att behöva försäkra alla om att jag är ok. Om jag inte var ok så skulle jag inte sitta här på andra sidan skärmen och skriva. Fattar ni väl?

Tillbaka till vattnet under broarna. På tisdag är det 10 år sedan. Hur kunde världen bara fortsätta snurra runt efter det där? Tänk att det var ett öppet sår när vi träffades, T och jag. Fast jag tror inte att jag har berättat för honom så där i detalj. Det kanske behövs för att han ska förtå mig helt och hållet?

Fotot, ja! Kolla in snyggot från sagan om oss! Tänk att det där är ett första möte. Helt sjukt när man tänker på det!


bloggen segar?

Den 2011-10-15
Kl 13:16:51
Frågade supporten om vad felet kunde vara med bloggen eftersom några upplever att bloggen blivit seg osv. Detta är en del av svaret jag fick.

"...Men troligare är att dom får upp en ruta om script? Kan det stämma? Det 
är nämligen facebook-script, t.ex gillaknappar och liknande som inte
fungerar med internet explorer. Detta är inte ovanligt eftersom att
internet explorer är känd för att strula, då den inte läser in webbsidor
som andra webbläsare, t.ex firefox, chrome, safari m.fl. Internet
explorer har tyvärr inte släppt en enda felfri version och det är olika
fel i alla versioner, därför är det oerhört svårt för webbdesignerns och
IT-tekniker att programmera så att sidor och applikationer fungerar för IE.
Antingen får du uppmana andra att (och även själv) istället använda t.ex
mozilla firefox som är vanligast idag och som är snabbare och säkrare..."

Så, govänner, byt webbläsare,
själv kör jag med firefox och safari och har inga som helst problemas. :)

nä, jag vet fortfarande inte.

Den 2011-10-14
Kl 09:44:52
Nu blir jag ju ännu mer velig! Va söta ni är:) Får se hur jag gör, jag kommer inte att radera bloggen i alla fall. Jag vill ju ha kvar den själv också.

Int vet ja!

Den 2011-10-11
Kl 09:04:16
Ähhh jag vet inte. Jag är trött på den här bloggen. Fast jag är jättesugen på att skriva. Jag vet inte. Antingen så slutar jag blogga, eller så byter jag blogg. Bara jag hittar nåt ställe som känns bra. Kan man flytta med arkivet till en ny blogg? eller ska den här gamla bloggen få ligga kvar? Å. Ähhh, jag vet inte.

Mitt hjärta är kränkt

Den 2011-10-07
Kl 09:06:05
Igår när Mitt hjärta kom hem från en kompis, som hon varit hos en stund efter skolan, började hon genast bubbla om dagens händelser. Inte de roliga händelserna som jag är stensäker på att hon också var med om, speciellt hemma hos sin kompis.
Hon bubblade om något tråkigt som hänt. Först så stängde jag nästan öronen. Men sen så kom jag på att flera gånger i veckan kommer Mitt hjärta hem och berättar om något litet, men ändå tråkigt, som satt sig fast i hennes lilla hjärta. Och varje gång så handlar det tråkiga om att en speciell klasskamrat, som för övrigt hängt med från dagis, som sagt något, gjort något...
Så igår, efter att jag kommit på mig själv med att nästan stänga öronen, började jag gräva lite djupare i vad det är för tråkigheter som händer egentligen. Och varför det är så.
Mitt hjärta började skaka, snyfta och hulka. Hon pratade om att hon vill att alla barn ska vara glada och må bra. Men att Mitt hjärta inte mår bra när denne klasskamrat är dum.
Jag frågade om klasskamraten bara är dum med Mitt hjärta eller om andra barn också blir ledsna när klasskamraten säger och gör dumma saker.
Mitt hjärta berättade att klasskamraten är dum med andra barn också.

Ni vet hur det är med barns gråt. Antingen så gråter de för att något gör ont, exempelvis ett skrapat knä. Eller så gråter de för att de inte får som de vill, "tyck synd om mig gråt".
Men igår så grät Mitt hjärta en helt annan gråt. "Jag är sårad och kränkt på riktigt-gråt". Jag blev helt chockad. Jag höll om Mitt hjärta hårt, gömde mitt ansikte i hennes hår, så att hon inte skulle märka att mina tårar också rann.

Mitt hjärta har ett gigantiskt stort hjärta av guld, hon har stor social kompetens och är riktigt genomsnäll. På riktigt alltså. Under hela hennes uppväxt har jag hört att hon gjort något dumt mot någon annan vid ett enda tillfälle, och det var en olycksdummhet. Glädjefnatt, eller något liknande. Hon tyckte så mycket om någon att hon fick knoster och bet denne.  En gång och aldrig mer. För hon såg hur den hon varit "dum" mot blivit ledsen.
Mitt hjärta har ett stort hjärta. Men något som jag insett på senare tid att hon inte har speciellt mycket av, det är skinn på näsan. Hon kan inte säga ifrån, säga nej, tala om för en kompis när hon blir ledsen.

Därför gjorde det så ont i mig igår, när Mitt hjärta berättade det tråkiga som hänt på skolan. För jag vet att Mitt hjärta inte har talat om på skolan hur kränkt hon blev. Jag vet att hon sparade känslorna tills hon kom hem strax efter kl 17 till sin mamma och pappa.

Jag känner mig också lite kränkt. Mitt hjärta♥ Vilken ände börjar jag i? Hur ger jag Mitt hjärta lite av mitt eget skinn på näsan? Och vad gör jag åt klasskamraten? Nåt måsta göras innan det spårar ur helt.


Lika kul som man kan tro?

Den 2011-10-01
Kl 12:07:28
Bortsett från att inte kunna stå upp och ta på strumporna längre, att inte kunna öppna kylskåpet utan att få kväljningar, att inte känna sig sugen på ett endaste dugg hur hungrig man än är, att bli äcklad av hamburgare och annat som egentligen är gott, att ha ett humör som en berg-o-dal-bana, att känna sig som att man på nåt vis simmar ut utanför kroppen ibland, att vara yr i huvudet, att vara trött och orkeslös, känna sig fet och finnig som en... ja, vad egentligen...

Förutom kramp i benen om nätterna, att vakna mitt i skönaste sömnen av att man är så törstig att tungan klistrar fast sig i munnen, att vara hård i magen utan dess like, och att vara akut kissnödig typ hela tiden.
Utan att tänka på återkommande mardrömmar om att föda fram armar och ben och döda bebisar och utan att tänka på hur nojjig man blir när man tänker på allt som kan gå fel under en graviditet.

Bortsett från det, och att ha stickningar i händer och armar och i fötterna, att vara ständigt täppt i näsan, att få konsig klåda på hela kroppen, att tvingas äta eller dricka järn som gör att man blir ännu mer hård i magen, att inte längre få plats i sina älsklingskläder, att vara orolig över hur det ska gå i slutändan med allt från förlossning, ammning, att finnas till för sina flickor, för sin make, att vara orolig över ekonomin, att inte få plats i lägenheten, att att att...

Ja, förutom allt det där och lite till så är det fantastiskt, underbart, härligt, häftigt och otroligt roligt att se magen växa och att fantisera om det lilla knytet som snart ska ligga mellan oss i sängen om natten, snuttandes och sussandes.
Det finns ingen större gåva än att få vara med om en graviditet (inkl. obehag, smärta och allt det där tråkiga) en förlossning och att få ett barn. Fast det föds barn varenda minut så känner jag mig priviligerad och utvald och speciell som får vara med om detta för tredje gången. Tänk att ett liv växer i mig. ♥

RSS 2.0