färdig för ålderdomshemmet

Den 2011-11-24
Kl 09:46:26
Nu är jag inne i vecka 24 (23+1). Känns ungefär som om jag har två veckor till förlossning. Det är tungt och otympligt, jag är trött och slut, men det är gankska mysigt ändå. Jag har sjuka humörsvängnigar, som faktiskt nästan gör mig rädd för mig själv. Måtte det gå över snart! Lite foglossning har jag i fogen fram, men det sitter i alla fall inte i som när jag väntade Ayah, och det är skönt. Jag försöker lyssna på kroppen och vila när jag är trött, eller börjar få ont, vilket medför att hemmet förfaller. Idag har jag fått undan disken i alla fall. Hade tänkt dammsuga, men det får bli senare, om jag känner mig piggare. Jag känner mig som en gammal gnällkärring. Jag blev helt slut av att gå hem från dagis, hela långa uppförsbacken, trodde hjärtat skulle hoppa ur bröstet innan jag kom hem, fast jag verkligen gick i snigeltakt för att undvika att bli så trött och slut. Vad är det här? Ska det vara så? Ska man inte orka med mer än att ta på sig skorna och sedan ta av sig dom?
Jag är glad att jag har min lilla familj, för det verkar som de har förstått hur trött jag är. Amira plockade av efter middagen igår, fast jag inte ens bad henne ♥ Hon plockade till och med av min tallrik. Min lilla prinsessa! Och Ayah vet att jag inte kan böja mig ner, så när hon vill ha hjälp med allt från strumpor till hårborstning, så klättrar hon upp på en stol eller annat, utan att jag ber henne ♥
Fanken va trött jag blir på mig själv, jag vill inte vara så här gnällig och trött!

Här är magen i alla fall. Jag fick lite ångest när jag såg den här bilden och hur smala armar jag fått :/

Va?

Den 2011-10-22
Kl 13:50:37
Triss i damer! Det är väl inte så illa, va? Nu har jag sovit på saken och gått runt med ett fånigt smajl i över ett dygn. Jag är så glad för mina tjejer! Och tänk att jag ska få en till♥ Eller vi, kanske jag skulle säga. Han måste få vara med på ett hörn han också, lilla gubben.

Äh, nu sitter jag och ler så där fånigt igen.
Så här glad är jag. Typ.

rutin UL

Den 2011-10-21
Kl 14:35:44
Idag var det ultraljud. Barnmorskan frågade  om det var något jag ville veta innan vi skulle köra igång och jag sa att om hon kunde se om det är en pojke eller flicka så vill jag gärna veta. Och så körde vi igång. Det var så häftigt. Bilderna var så mycket tydligare än förut,  man kunde se minsta lilla ben i fingrar och tår i detalj. Och hjärtat slog så fint. Allt var så tydligt och fint. Och allt såg bra ut. Beräknad förlossning blev 20 mars. Det betyder att jag är i vecka 19 nu och går in i en ny vecka på onsdagar tror jag. Idag är det 151 dagar kvar till BF.

Så här ser hon ut nu, lillasyster Amal♥


Lika kul som man kan tro?

Den 2011-10-01
Kl 12:07:28
Bortsett från att inte kunna stå upp och ta på strumporna längre, att inte kunna öppna kylskåpet utan att få kväljningar, att inte känna sig sugen på ett endaste dugg hur hungrig man än är, att bli äcklad av hamburgare och annat som egentligen är gott, att ha ett humör som en berg-o-dal-bana, att känna sig som att man på nåt vis simmar ut utanför kroppen ibland, att vara yr i huvudet, att vara trött och orkeslös, känna sig fet och finnig som en... ja, vad egentligen...

Förutom kramp i benen om nätterna, att vakna mitt i skönaste sömnen av att man är så törstig att tungan klistrar fast sig i munnen, att vara hård i magen utan dess like, och att vara akut kissnödig typ hela tiden.
Utan att tänka på återkommande mardrömmar om att föda fram armar och ben och döda bebisar och utan att tänka på hur nojjig man blir när man tänker på allt som kan gå fel under en graviditet.

Bortsett från det, och att ha stickningar i händer och armar och i fötterna, att vara ständigt täppt i näsan, att få konsig klåda på hela kroppen, att tvingas äta eller dricka järn som gör att man blir ännu mer hård i magen, att inte längre få plats i sina älsklingskläder, att vara orolig över hur det ska gå i slutändan med allt från förlossning, ammning, att finnas till för sina flickor, för sin make, att vara orolig över ekonomin, att inte få plats i lägenheten, att att att...

Ja, förutom allt det där och lite till så är det fantastiskt, underbart, härligt, häftigt och otroligt roligt att se magen växa och att fantisera om det lilla knytet som snart ska ligga mellan oss i sängen om natten, snuttandes och sussandes.
Det finns ingen större gåva än att få vara med om en graviditet (inkl. obehag, smärta och allt det där tråkiga) en förlossning och att få ett barn. Fast det föds barn varenda minut så känner jag mig priviligerad och utvald och speciell som får vara med om detta för tredje gången. Tänk att ett liv växer i mig. ♥

3 veckor senare...

Den 2011-09-29
Kl 23:49:02
..ser jag ut så här. Hur ska detta sluta? Känner mig tung och otymplig redan. Men än så länge har jag inte ont i fogarna i alla fall. Tack Gud för det.




Visst ser jag lite ut som barbamamma?

Den 2011-09-13
Kl 11:35:46
V.14 och jag känner mig som en svullen valross :) Har man så stor mage efter 14 veckor?



Här kan ni jämföra våra likheter.

I magen bor...

Den 2011-08-29
Kl 19:22:44

Graviditet nr 3

Den 2011-08-24
Kl 17:07:31
För er som inte har facebook (eller kanske missade det där)och som inte läste Sundsvalls Tidning igår kan jag berätta att vi ska ha vårt tredje barn i mitten på mars, om allt går som det ska, insha allah! Så därför har jag lagt till en ny kategori som ska handla om just det, väntan på nr 3. Bebisen var inte planerad, med så klart väldigt välkommen ändå. Fast i början tyckte jag att det var väldigt olägligt. Men jag antar att Han som bestämmer sånt har bättre koll på det än jag.

I mitten på Juli ganska exakt, den 15:e, gjorde jag ett test och plussade. Det var maken som lade märke till att nåt var på G, själv var jag i totalförnekelse. Men en vecka efter makens expertutlåtande gjorde jag som sagt testet som var positivt.

Den 11/8 var vi på ett första besök på MVC, men det var bara för att jag hade haft så ont i fogarna så jag hade tänkt att jag skulle be om akupunktur. Men så huxflux försvann värken i fogarna och jag behövde ingen akupunktur, alhamdu lillah. Men BM sa att värken kan komma tillbaka senare, men jag hoppas jag slipper det. Det var så jobbigt när jag väntade Ayah. Just nu mår jag bra i kroppen, förutom illamåendet då. Det är inte så illa att jag kräks, och när illamåendet kommer hjälper det att jag äter nåt litet så går det oftast över. Detta har alltså medfört att jag inte fastat denna ramadan. Tråkigt, men det får jag ta igen vid ett senare tillfälle, insha allah.

Idag har jag varit på MVC igen, den här gången på det riktiga inskrivnings besöket. Jag är enligt egna beräkningar i v. 11 (10+3) men det kan ju ändra sig efter UL. Jag har tid för tidigt UL nu på måndag. Och sedan rutin UL i oktober.
Som vanligt tänkte jag att jag skulle jämföra besöken vid de andra graviditeterna.

Idag vägde jag 67,4 (vilket var 600 g mindre än vid besöket den 11:e!)
HB-120
Glukos-5,0
Blodtryck-123/80


När jag väntade Amira vägde jag vid samma vecka 57 kg.
HB-129
Glukos-3,9
blodtryck-120/75

Och när jag väntade Ayah vägde jag också 57 fast i vecka 9.
HB-124
Glukos-4,8
blodtryck-117/71

Vid nästa besök hos BM i november hoppas jag få lyssna på lilla hjärtat♥


RSS 2.0