Jag gillar inte fotboll, men...

Den 2011-09-05
Kl 19:37:13
Var det någon som såg fotbollsmatchen mellan Libyen och Mocambique i förrgår? Jag såg den faktiskt, fast jag egentligen hatar fotboll. Det var ju liksom Libyens första match sedan Libyen blivit fritt. Första gången man skulle använda Libyens rätta flagga och sjunga den rätta nationalsången vid en landskamp så att säga. Maken hade laddat för matchen hela dagen, fast han inte är mycket för fotboll heller.

Innan matchen visade man laget som satt på planet till Egypten, pratandes om att de knappt hade tränat alls under 6 månader, att de var taggade till tusen och skulle göra allt för att vinna, trots att de skulle spela för tomma läktare. (för att Egypten är räddharar eller nåt?)

Så skulle matchen börja och spelarna kom ut på planen. Libyen hade nya fina dräkter, inga Khadaffigröna, utan vita. I bild vajade Libyens fina flagga. Och mocambiques flagga. Ja, den var väl också fin:P
Så var det dax för nationalsångerna. Först Mocambiques. trallillaa, som vilken nationalsång som helst. Ingen spelare sjöng med. Sen var det Libyens nationalsång. Och alla spelarna sjöng för fulla halsar. Och när musiken tonade ut fortsatte spelarna att sjunga. Och maken och jag grät. Det var så fint.

Vem vann? Det gjorde Libyen såklart! Hurra!


(bildkälla)

Radioapan

Den 2011-03-18
Kl 17:31:18
Han börjar bli riktigt media van nu, gubben min. Både i onsdags och idag var han med i lokalradion. >HÄR< kan ni höra när han var med i onsdags, spola fram ca 7.30 min.
Dagens framträdande kan ni höra >HÄR<, spola fram ca 20 min.

längtan

Den 2011-03-03
Kl 13:26:37
En kväll satt jag i svärmors kök efter en heldag ute i solen, jag bara satt där, andades in luften, tittade upp på stjärnorna i det öppna taket. Det är svårt att förklara hur svärmors kök ser ut, men man skulle kunna säga att det är som en innergård, med ett rum på ena sidan om för matlagning osv. och ett rum i andra ändan för förvaring och annat. Nästan alla fönster i svärmors hus vätter mot innergården, så ser det ju ut i många hus i Libyen.
Hur som helst, jag satt där i köket/innergården och kikade på stjärnorna och bara fanns. Svärmor fejade och donade i köket som hon nästan alltid gör, men helt på tal om ingenting alls kommer hon fram till mig och håller om mig hårt, hårt.
Så tittar hon ner på mig med tårfyllda ögon. Säger en hel massa som jag inte alls förstår, men jag uppfattar så mycket som att hon tycker synd om mig som ska leva ensam i Sverige utan mamma. Hon vill att jag ska stanna hos henne. Och jag gråter också.

En tidig morgon, eller sen natt, i alla fall precis innan salat al fajer, gryningsbönen, satt vi i köket, jag, maken, svärmor och svärfar. Vi äter innan solen går upp, eftersom det är ramadan och vid morgonbönen när solen går upp ska vi fasta igen. barnen sover i sovrummet på övervåningen, och där sitter vi och äter och lyssnar på tuppen som står och galer på någons tak. Det är varmt fast solen inte ens gått upp, nattlinnet kladdar mot ryggen. Vi äter hembakt minipizza, baguetter med tonfisk och oliver. Svärmor har förstått att jag inte gillar oliver så hon har gjort egna baguetter till mig, med bara tonfisk och harissa.
Jag minns att en känsla av panik föll över mig, vi skulle ju åka tillbaka till Sverige om mindre än två veckor. Mitt ansikte måste ha avslöjat mina känslor... Svärfar undrade vad som var fel ochgav sig inte förrän jag gråtandes hulkade fram att jag aldrig ville åka tillbaka hem igen.

Någon dag efter ramadan var vi och min svägerskas familj ute med barnen. Jag kan inte minnas vad vi pratade om och sådär, jag minns bara känslan, totalt lugn, tillfreds. Vi satt där på en gräsklädd liten kulle aldeles vid stranden och kikade mot horisonten. Det blåste men var varmt och behagligt.


Dagen vi skulle åka hem till sverige kom. Vi fick åka i två bilar eftersom vi hade mycket packning. Jag åkte ensam med svärfar, och jag grät från jag kramade svärmor hejdå hemma i huset, hela vägen till flygplasen, och hela flygresan till turkiet. Svärfar försökte trösta, sa att det skulle bli bra, att vi ses snart igen. Och som jag önskar det. Som jag önskar att vi åker tillbaka en dag för att stanna. Det drömmer jag om varje dag. Jag kan inte beskriva med ord hur mycket jag längtar tillbaka. Jag brukar säga att jag lämnade halva min själ där hemma hos svärmor, och ibland tror jag att det är sant.

fredag och manifestationsdax!

Den 2011-02-25
Kl 11:19:26
Igår gick det faktiskt att komma fram på telefon till Libyen, så vi har ringt svärmor och svärfar och de verkar må bra. Al hamdu lillah!

Natten var otroligt lång inatt. Vi lade oss väl vid midnatt men vid 03.30 hade jag fortfarande inte somnat. Men jag sov på morgonen i alla fall. Jag tycker att det är lite jobbigt att äta nu också, jag hoppade över middagen helt igår, vilket kanske inte är så bra... Måste försöka rycka upp mig själv, måste stötta maken bättre! Han sov ordentligt inatt i alla fall, det har han inte gjort på flera dagar!

Idag blir det stödmanifestation i Sundsvall som jag tror några Irakier har dragit igång, den här gången är det en manifestation för alla länder i (nästan) samma situation som Libyen, dvs arabländer som demonstrerar. Vi kommer att vara med för att representera Libyen.
Jag vet att det är en stödmanifestation för Libyen i Helsingborg ikväll också, kl 17.00 vid GA-torget.
I Stockholm blir det en stödmanifestation, också för Libyen, vid sergels torg kl. 17.
Så, be there, stöd folket!

15 minutes of fame ;)

Den 2011-02-23
Kl 19:14:17
Vi kan inte göra så mycket annat än att protestera mot det som händer i Libyen. Vår lilla manifestation fick i alla fall lite uppmärksamhet i radio och tidningar. Och ryktet sprider sig visst. I morse gick telefonerna varma här hemma. Tv och radio ville ha med maken, radio gävleborg ville ha kontakt med någon från Libyen och ringde mig för att höra om jag kände någon där. Så kom jag ju på att fina söderhamnarna finns, så jag ringde upp bästa Marie, som såklart var på. >HÄR< kan ni höra hennes make Munum säga sitt.
Maken blev hämtad av taxi till radio västernorrland, han fick vara med i direktsändning och han var så duktig. >HÄR< kan ni höra honom efter 20 min.
TV 4 var här och filmade tidigare också:

absurd situation

Den 2011-02-22
Kl 21:51:39
Så absurd hela världen är! Hela vardagen känns konstig, overklig, ibland skrattretande. Det känns så absurt att laga mat, fylla diskmaskinen, tvätta kläder, lämna barnen på dagis. Så absurt.
Situationen i Libyen blir värre och värre ju längre tiden går. Gadaffi har visat sig vara ännu mer galen än vad vi trodde. Sån maktlöshet vi känner här hemma. Och sån frustration. Jag skulle lätt byta den här absurda vardagen mot att få vara på plats för att stödja familj, släkt och vänner där nere, bara jag kunde. Å Gud, låt det gå fort nu! Kan han inte bara ramla ihop och dö den där galningen?! Låt det gå fort nu, och må Gud hjälpa folket där nere!

I morse ringde svärfar hit, som jag skrev tidigare, han sa inte mycket, faktiskt ingenting alls egentligen. Vilket får mig att ana ugglor i mossen. Något står inte rätt till, undrar vad det är?
Nu ikväll ringde min svägerska. Maken sa att han kunde höra raketer och skottlossning i bakgrunden, och kanske ringde hon just för att han skulle få veta att våldet är nära, mycket nära familjen. Hon sa i alla fall att hon var "ledig" från jobbet, hon jobbar som lärare. Det innebär att skolorna är stängda. Konstigt vore det ju annars. Maken frågade om det var på grund av det som händer och hon svarade kort att så var det.
Det är ändå skönt att höra att de lever. Men jag önskar så att jag var där och stöttade dem.

...

Den 2011-02-22
Kl 12:47:35
Svärfar ringde tidigare idag. Han ville inte säga mer än att de lever.

Annars vet jag inte vad jag ska skriva. är rätt så tom på ord.

ST

Den 2011-02-21
Kl 22:13:57

Läs artikel i Sundsvalls tidning HÄR!

Man skjuter obeväpnat folk från F16 krigsflyg

Den 2011-02-21
Kl 21:54:33
Det är helt sjuka bilder man får se från Libyen nu! Obeväpnade människor, till och med småbarn, som demonstrerat fredligt blir beskjutna från F16 krigsflygplan!!! På al jazeera visas bilder på människor med bortskjutna kroppsdelar eller med stora hål i kroppen.
Och tänk att det fortfarande finns människor som stödjer Gadaffi! Är det inte helt sjukt!
Hela världen måste agera nu! Vi är alla skyldiga att göra något för att hjälpa Libyerna!

Det går inte att få någon kontakt med familjen där nere. Telefonin är avstängd, internet är blockerat!
Jag är helt i chock! Jag kan inte fatta att man använder F16 mot obeväpnat folk!
Vet ni hur ett F16 ser ut?


Jag vet inte vad jag ska skriva. Huvudet snurrar, jag kan inte fatta vad som händer i fina Libyen! La ilaha il allah! Al shahid habib allah!

Ögonvittnen säger till al jazeera att det är Israeliska flyg som skjuter folk.

manifestationen

Den 2011-02-21
Kl 21:10:48

Inslaget :)

Den 2011-02-21
Kl 16:46:16
>>>HÄR<<< kan ni lyssna på oss.

Här är en gullig bild på Ayah som jag lånat från artikeln.


Vi fick just samtal från polisen också, som gett oss tillstånd för vår manifestation. Det är vi glada för:)

RSS 2.0