Ett evigt flängande och UL

Den 2008-05-19
Kl 15:45:32
Ja, det var ju det här med tid...
Idag har jag flängt fram och tillbaka. Först flängde jag och Amira till dagis, sedan flängde jag hem. Sedan skulle jag ju till kuratorn, så jag flängde vidare till sjukhuset. Efter allt flängande på morgonen ville inte mina ben flänga mera (och inte mitt busskort heller!) och jag var hungrig efter allt pladder hos kuratorn, jag behövde komma hem till kylskåpet. Så jag ringde en flängande make, som fick komma och hämta upp mig.
Efter kylskåpsvisiten var det dax för ytterligare en flängning, också den här gången till sjukhuset, men för ultraljud.
Maken skulle precis till jobbet, så vi flängde tillsammans till sjukhuset, men jag fick gå på UL själv den här gången.
10 minuter innan tiden jag hade fått, slog nervositeten ner! Jag fick ont i magen, och trodde allvarligt talat att jag skulle kräkas. Men så kom det en väldigt söt liten flicka in i väntrummet, mashAllah, som fick mig på bättre humör. Hon kanske var i Amiras ålder, och oj så söt! Hon var väl som barn brukar vara, men hon fick mig iaf på andra tankar. Så när jag väl skulle gå in på ultraljudet, så hade jag hunnit lugna ner mig.

Det gick iaf jätte bra på ultraljudet. Allt såg bra ut med lilltjejen i magen. Det var så häftigt, man kunde se allt så tydligt!
Fick veta hur mycket hon väger också, 1530 g, vilket är normalt för tiden. Några mått fick jag också, som låg bra till "på kurvan". Och så fick jag lära mig att man mäter mängden fostervatten i cm. Och 11 cm fostervatten finns det!

"Lilla krabaten" som inte lever (dog i v. 14+) tittade vi också på. Den ligger ungefär vid min navel. Konstig känsla!
Jag har ju vetat att den levande bebisen inte påverkas av den som inte lever, men jag har nog aldrig fått förklarat för mig varför det är så, på ett så bra sätt som idag. Och så fick jag höra att om det skulle ha hänt något med den levande tvillingen, så hade det hänt när krabaten dog.
Eller också är det bara så att jag kan ta in vad som händer bättre nu. I början var man ju så chockad så man knappt visste vad man hette!

Pratade lite med doktorn, efteråt, om krabaten, hur den ser ut när den kommer ut och sådär.
Jag är väldigt nyfiken, fast det känns lite makabert att vilja se den.
Jag vet ju att T vill se den, det har han sagt. Men jag vet inte om jag vill se, om det nu går att se något alls.
Usch, det är jobbigt att tänka på den lille. Tänker att kanske hade jag kunnat göra något annorlunda, så kanske den hade överlevt?
Nåja, det var inte meningen, helt enkelt.

fick några bilder med mig hem. om jag hade haft en scanner, så hade jag visat...
Ska få ett till ultraljud i  v.36 ca.

Efter ultraljudet flängde jag vidare. Till dagis för att hämta storasyster Amira. Min bebis. Som är så stor. Som sover i eget rum nu. Och som vill sluta med blöja. Och som har slutat åka vagn till och från dagis.
Amira och jag flängde hem. Hand i hand. Nu är det slutflängt för idag.
Imorgon ska jag flänga iväg på bassängträning, och akupunktur.

Och nu kissade min bebis, som vill sluta med blöja, i soffan. Jajjamensan.

Kommentarer
Postat av: Jela

Wa aleykum selam :) Det glädjer mig enormt att höra :) Då ska jag kika in hos dig då och då också, alltid kul med nya människor! Vad söt lilla Amira är! Kram Jela

2008-05-19 @ 21:36:27 | URL: http://jela.blogg.se/
Postat av: sawsan

Men vad skönt att det var bra. Visst måste det kännas konstigt med den andre tvillingen men det är ju fullt normalt att det känns konstigt. Det kommer att gå bra med allt inshAllah

2008-05-20 @ 09:52:31
Postat av: malin

Men ska du få tvillingar madde. Vad ledsen jag blev när jag läste att ena inte klarade sig:( Har du tvillingar i släkten? All lycka till te er kramar

2008-05-23 @ 21:43:52 | URL: http://jolinesmamma.devote.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Stammis här?

E-postadress: (publiceras inte)


URL/Bloggadress:


Kommentar:
:-) :-( :-P :-d :-O ;-) ;-s ;-( :-| :question: :rolleyes: :love: :blush: :mad: :cool: :tired: :bigeyes: :thumbup: :thumbdown: ;-P

Trackback
RSS 2.0